Ni vet den känslan, känslan när man inte vet varken ut eller in, den känslan har många haft det vet jag & den känslan har jag nu.
Jag är inne i en svacka just nu då det hänt väldigt mycket privat och känslorna är överallt, överallt där dom inte ska vara typ.
Jag är den där personen som stirrar på min telefon stup i kvarten och hoppas på glädjande besked.
Jag är den där personen som inte alls vill visa mina känslor för någon just nu, min utsida är inte alls lik sin insida just nu kan man säga. Jag må se stark ut men är sjukt svag.
Känslan när man verkligen VILL men man vet att man inte KAN, det är det jobbigaste. Och att man hela tiden hoppas, hoppas på det bättre, hoppas på bra besked, hoppas på det man vill, som man brukar säga ”hoppet är det sista som överger än” när man egentligen vet att man borde sluta hoppas, det blir nog inte bättre än såhär.
Att försöka intala sig själv saker man egentligen inte vill, att försöka vara den där starka kvinnan/mamman och inte tappa det, allt är så jävla förvirrande just nu och jag antar att jag förvirrat många av er med detta inlägget.
Men just nu är ingenting bra (förutom mina två helt underbara pojkar), jag vill men jag kan inte, säger godnatt istället. Imorgon är det en ny dag..
LOVE YOU! <3
Hoppas allt löser sig för dig. Du är en grym kvinna?
Det är starkt att visa sig sårbar ❤