Jisses vilken dag! Började dagen med att febern gått ner under natten och låg på 38,5 super skönt tänkte jag, den är påväg ner! Men ack så fel jag hade.
Efter sin lilla vila vid tre tiden så vaknade han super varm, inte igen, dumma feber! Trodde ju att den var påväg bort. Tog då tempen och den visade 39,9 graders feber!! På’t med blöt handduk och alvedon (hade dock bara flytande hemma då supparna tagit slut & jag själv tycker inte om den flytande, hjälper inte alls)
Han började med en gång bli helt slö i kroppen, ville inte vara någon annan stans än i famnen. Åkte iväg för att köpa suppar & väl hemma igen så var han helt utmattad. Tog tempen vid 18.00 tiden igen och den visade denna gången 40,2!!! Va fan gå ner någon gång! Då fick han en supp i hopp om att bli lite bättre.
Kvällen började närma sig och han var helt slö, han var verkligen helt borta. Det syntes verkligen i ögonen att han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen. 2 1/2 timma efter han fick alvedonen så tar jag tempen igen för nu kände jag verkligen inte igen honom och började bli orolig. 40,9 GRADER visade den! SKIT, vad gör jag?
Valde då att ringa 1177 och rådfråga dom vad de tyckte och med tanken på att vi hade gjort allt rätt som man skall hemma men att febern ändå trots det gick upp så tyckte hon att vi skulle åka in till barnakuten direkt.
Det vrider i kroppen på mig för jag vet att det är sånt meck det där med akuten, lång väntetid, man vill bara ha ett svar, hårda stolar & tomma rum! Men med tanken på den höga febern så fanns det inget annat alternativ + att jag vill/ville ju självklart få veta vad fasiken det är som händer med honom.
Väcker Kevin och packar in oss i bilen och åker till akuten. Väl där så blir vi mottagna rätt snabbt och läkarna ser tydligt på honom att han är i en helt annan värld. Kommer in och får ta tempen på honom (där visade den 40,8) han får två suppar och vi fick ett rum direkt (slapp att sitta i en tråkig korridor och vänta, så det var skönt) väl inne på rummet så vill de ju ha ett urinprov (och ja ni fattar ju själva, att få en snart 10 månaders bebis att kissa på beställning…lycka till!)
Där satt jag på en hård stol, med en naken bebis & en kopp under snoppen för att vara beredd på att fånga kisset. Inte nog med det, en bebis med över 40 graders feber. Att sitta så för honom var inte heller lika bekvämt och han var ju trött, ville sova. Men han skötte sig otroligt bra, satt still där i famnen MEN inget kiss.
1 timma senare kommer sköterskan in för att ta en ny temp för att hoppas att febern har gått ner, vilken den hade gjort. 39,2 grader 😀 😀 (det må vara hög feber, men för mig i denna stunden blev man så lättad, den går ner!) 10 minuter innan hon hade kommit in för att ta tempen så märkte jag även vilken vändning det blev på Oliver, han började bli mer sig själv.
Fortsatte att få honom till att kissa men inget hände, däremot under samma veva som han låg där så såg jag att BÅDA framtänderna är påväg ut vilket jag hade misstänkt var en av orsakerna till febern men hade aldrig sett dom innan då jag försökt titta, men det gjorde jag nu.
Men sköterskan tyckte ändå att med tanken på så hög feber så vill man ha ett urinprov. TILLSLUT, efter mycket om och men så kissade han, vilken lättnad! Nu får vi snart åka hem..
…eller inte. Då visade det sig att i urinprovet så innehöll det vita blodproppar & lite blod vilket kan vara en urinvägsinfektion men de var så svårt att avgöra dels för att det var det ”första” kisset på några timmar vilket kan vara smuts i så det kunde inte avgöra och ville därför ha ett nytt urinprov, men detta skulle då innebära flera timmars till i väntetid då det var flera barn före oss på tur. Vi fick då välja om vi ville åka hem och ta ett urinprov hemma och besöka vårdcentralen imorgon eller att stanna kvar. Med tanken på att hela familjen var med inkls Kevin och att Oliver visade goda tecken på bättringsvägen så tog vi beslutet att åka hem och ta provet här hemma då jag ändå har en tid på BVC imorgon så skall ändå ner emot vårdcentralen. Innan vi åkte därifrån så låg dessutom tempen på 38,7 så vi tog beslutet att åka hem över natten och avvakta.
Så nu hoppas jag att natten blir lugn för Oliver och att urinprovet imorgon inte visar någon urinvägsinfektion, så håll alla tummarna för oss!
Krya på, hoppas han mår bättre idag! ❤