Mamma till Kevin & Oliver!

Att skola in Oliver på 14 månader

Vart tog min bebis vägen? Det är nästan skrämmande så fort tiden går även fast det alltid är 24 timmar på ett dygn, konstig! 

Inskolningen är i full gång, tänkte jag skulle skriva lite om mina känslor inför förskolestart samt hur känslorna varit nu efteråt och hur det hittills gått. 

Jag, har länge haft lite smått ”ångest” över att skola in Oliver nu i augusti när han bara är 14 månader, jag kan tycka att han fortfarande är lite för liten. Helst hade jag bara velat stanna hemma med honom i ett halvår till, men med tanken på hur mycket svårare det är att få en förskoleplats på vårterminen så kände jag att det vad likabra att sätta igång med inskolning under augusti. 

Många tankar snurrade, hur ska det gå? Kommer han bli jätte ledsen? Är det fel av mig att lämna honom? Kommer han ens hinna lära sig gå? Ja alla tankarna bara strömmande även fall jag redan skolat in Kevin en gång i tiden. Kevin var ju dock 19 månader och det är ju ganska stor skillnad. 

En stor lättnad blev det när Oliver i sommras lärde sig att gå vilket gjorde att en sten föll från axeln, vad skönt! 

Känslorna idag, idag är jag betydligt mycket lugnare, känner inte alls samma ångest längre och den största delen till det är för att de alla på Oliver’s avdelning är nästintill lika gamla. Jag har vänner som skolar in sina barn nu och som är i samma ålder som Oliver. Detta gjorde mig lite lugnare och fick mig inte att känna att ”jag borde vara hemma med honom några månader till” dock nu när jag lämnat honom i några timmar själv på förskolan så känns det otroligt konstigt att sitta hemma helt själv medans mina barn är på förskolan, då kan jag ibland tänka ”men varför sitter jag här och dom är på förskolan?” Men snart är det dags för jobb igen så då kommer det kännas annorlunda. 

Hur har det gått, alltså än är ju inskolningen i full rulle & hittills så har han gått 3 dagar med mig med hela dagarna och 1 dag lämnade jag i 30 min och kom sedan tillbaka, då stannade vi även kvar på lunch. Och nu i 2 dagar så har jag lämnat han där helt själv fram tills lunch. 

I tisdags var första gången helt själv och han hade vart ledsen nästan hela tiden & att komma och hämta en super ledsen kille då får man ju lite skuldkänslor att här har jag suttit hemma och kollat tv medans min son gråtit floder på förskolan… Men samtidigt känns det som att det vore konstigt om han inte skulle reagera på att mamma är borta. Men tankarna finns där. 

Igår gick det betydligt mycket bättre, han hade inte alls vart lika ledsen vilket var skönt för mig att höra. Dock som dom sa dagen innan att i princip alla barnen var ledsna och de påverkas ju jätte mycket av varandra. 

När jag väl hämtade Oliver och han fick syn på mig då började han gråta floder och ville komma upp i min famn direkt. 

Idag blir det en lite längre dag då det skall lämnas som vanligt men istället för att gå hem vi lunch så ska han testa på vilan på förskolan, det ska bli spännande. Han brukar ju inte vara en svår person att lägga, det är ju i princip bara att ge han sin napp och snutte så somnar han. Så jag trooooor inte det ska bli några problem imorgon, men vem vet, jag trodde ju inte att han skulle bli så ledsen första dagen så jag kan ha fel. 

Så såhär har förskolan för oss sett ut hittills och nu hoppas vi bara att det skall gå som en dans på rosor! 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. lindalindkvist

    Kan tänka mig att det är svårt det där med inskolning. Skall själv skola in vår lilla tjej i januari. Du jag måste bara fråga dig, du står ju på förstasidan bland de populäraste bloggarna just nu och sedan står det ett tal bakom dig. Är det unika besökare per dag eller vecka eller vad innebär det? Tack på förhand 😀 och lycka till med inskolningen.

stats