Ibland kan jag undra varför bebisar inte får alla sina tänder i magen så som de får allting annat liksom haha? Jag lider nått så fruktansvärt när jag ser hur mina barn har ont, speciellt när det är nått man liksom inte kan göra åt utan det är bara att försöka trösta dom.
Det började för ca en vecka sedan som oliver började gny väldigt mycket om kvällarna och min första tanke vad då faktiskt tänder! Stoppade in fingrarna för att känna efter och mycket riktigt, en hörntand var påväg ut. Otroligt svullen och inte konstigt att han hade ont.
Natten efter den första natten då somnade han och sov ca 1 timma och vaknade sen och bara skrek, han skrek och skrek så otröstligt och det spelade liksom ingen roll vad jag gjorde. Även då kände jag med fingrarna i hans mun, men vänta lite nu…det är ju för tusan 3 hörn tänder på gång.. Stackars liten!
Sedan den dagen så har det varit samma visa varje kväll. Han somnar ca 40 minuter och vaknar och gallskriker. Tillslut har vi liksom fått ta upp honom och låta han vara vaken fram till sent på kvällen, men nu Idag kände jag att en tand hade spruckit igenom så förhoppningsvis går det fort!
Inte nog med det så har Kevin vaknat flera nätter och även han bara skrikit och då pga av växtvärk i benen. :/
Så nätterna de senaste dygnen har varit minst sakt kaotiska. Man önskar ju bara man kunde ta över smärtan själv men om det bara vore så enkelt.
Det jag dock aldrig riktigt fattat är varför det alltid skall inträffa på kvällarna/nätterna? Alltså allt sker ju då haha! Skumt det där.
