Då var det gjort, igår var det dags för operation för Oliver, jag var väldigt nervös kvällen innan & likaså på morgonen påvägen till sjukhuset.
Väl på plats så fick man träffa doktorn som skulle utföra operationen samt narkosläkaren som skulle söva Oliver, dom gick igenom lite hur ingreppet skulle gå till allt från början till slut.
Kort stund därefter så meddelade sjuksköterskan att Oliver stod först på tur för operation då han var yngst (det var totalt tre barn som skulle opereras) allt gick så fort så jag hann knappt tänka när jag fick ta med mig Oliver ner till operationssalen.
Väl där inne så var det 4 super goa narkosläkare som skulle söva Oliver & jag kände mig rätt coollugn när jag väl var där inne, tror dels att det var för att allt gick så fort och för att dessa tjejerna var så otroligt lugna & goa vilket smittade av sig,
Oliver fick lite lugnande innan de skulle sätta i nålen & söva honom, allt gick jätte bra, han märkte inte ens att de satte in nålen i handen på honom, därefter så skulle de spruta in sömnmedlet & det tog 2 sekunder så somnade han i min famn, Läkarna tog en varsin sida & lyfte upp han på båren, det var då jag fick gå ut & i den stunden när narkosläkaren visade mig vägen ut & jag sedan skulle traska upp till Robin som satt och väntade i väntrummet, i den sekunden så kom nervositeten ”skit nu har jag precis lämnat över mitt barn i deras händer, 4 personer jag knappt känner” men det gick bra jag var ändå rätt lugn & detta var ju bara ett såpass litet ingrepp så kände ingen direkt oro mer än vanligt.
20 minuter senare kom doktorn upp och berättade att allt hade gått bra & att vi kunde gå till uppvaket för att träffa Oliver.
Oliver låg ju fortfarande och sov och att mötas av sin sovande ”bebis” med en nål i handen & syrgas för att lätta på andningen var blandade känslor, det såg så ”hemskt” ut, tror det är dels för att man är på ett sjukhus.
1 timma gick men han hade ännu inte vaknat & han fick en liten dos sömnmedel så man började ju undra lite när han skulle vakna, 2 timmar gick och då hade han vaknat till lite en gång men somnat om lika snabbt, 2,30 timmar så vaknade han tillslut, lite smått orolig & snurrig samt väldigt trött.
Han fick en glass & vi fick sitta kvar där en liten stund för att dubbelkolla så allt var okej, vilket det var så tillslut fick vi åka hem.
Hela dagen igår gick väldigt fort fast ändå långsamt, men otroligt tacksam för att narkosläkarna var så otroligt lugna & glada vilket lättade otroligt på min nervositet.
Men nu är det gjort & nu hoppas vi att det blir bättre med hans tal.
(Om ni undrar vad det är han har gjort för ingrepp så kan ni läsa det HÄR där jag förklarar mer vad han skulle göra)
