Skall försöka fatta mig kort då det hänt så otroligt mycket hela denna veckan.
Tisdag : hämtade Kevin hos farmor som inte alls var så pigg & säger att han har ont i magen. Det slutar sedan med att han ligger på farmors hallgolv i fosterställning och har jätte ont. {han har sedan i helgen sagt ibland ”jag har ont i magen mamma” varpå jag svarat att det kanske blir bättre om han går och bajsar”
Han fortsatte att ha ont under kvällen & då var min enda tanke att han åkt på magsjuka, men det var ingen diarré eller spya så var lite konstigt.
Onsdag : Både jag & Kevin vaknar med feber & jätte ont i halsen, började då bli osäker på om han faktiskt var magsjuk eftersom han aldrig spydde eller bajsade diarré, klockan gick och vid 14.00 tiden hade han jätte hög feber vilket skrämde mig lite då jag inte hade en termometer så visste inte heller om hur mycket feber vi pratade om. Han somnade och fick alvedon, efter två timmars sömn så vaknade han mycket piggare & den mesta febern hade gått ur honom. På kvällen började han nämna att han hade ont i magen igen, jaha vad kan det vara då? Undrade jag, började då komma in på spåren att det kunde vara blindtarmen & ringde då 1177 och rådfrågade varpå dom tyckte vi borde åka till akuten för att dubbelkolla.
Kom dit & tog prover, läkaren klämde & kände på magen, men tyckte inte det var så mycket som tydde på att det skulle vara blindtarmen, vi fick tyvärr inte så mycket svar & hon tyckte vi kunde komma tillbaka dagen efter för att göra ett ultraljud på magen.
Torsdag : Natten hade varit bra & han hade inte visat några tecken på alls att han hade ont i magen, inte heller på morgonen, så vi åkte aldrig in den morgonen då han mådde bra igen, bara febern som var kvar.
Fredag : Inga smärtor i magen & mycket piggare, fortfarande lite feber men han var ändå rätt så pigg.
Lördag : Jag jobbade fram till 15.00 och kom hem strax innan 16.00 Kevin var på bra humör & nämnde aldrig något om att ha hade ont. Vi började laga påskmiddag & letade efter påskägg & ca vid strax efter fem precis innan vi skall äta så lägger sig Kevin i fosterställning i soffan & bara gråter och säger att han har ont i magen. ”Igen tänkte jag, jag som trodde det var över eftersom han inte nämnt något de senaste två dagarna” maten blev klar men Kevin ville inte äta & låg kvar i soffan men smärtan blev värre & han grät så mycket och bara skrek så ont han hade, det var då jag kände att det är något som inte stämmer.
Han hade så ont & låg ner på golvet i hallen i väntan på att vi skulle åka till akuten, jag blev så orolig att jag var en sekund ifrån att ringa ambulansen. Men då kom svärmor som plockade upp mig & Kevin och körde oss vidare till akuten, där mötte vi upp Erica som hade varit hemma hos oss på påskmiddag & vi checkade in på akuten.
Hans smärta var mer hanterbar när vi kom in på akuten och vi fick efter en liten stund komma in direkt i ett väntrum.
Läkaren : Läkaren kom och började att ställa några frågor innan hon började känna på Kevin, vid vissa punkter på magen så fick han ont när hon tryckte men hon misstänkte att det eventuellt kan bero på ett virus i kroppen. Hon ville då testa att ge han (vet ej exakta ordern men någon typ av laxeringsmedel) för att se om det skulle bli bättre om han bajsade.
Under tiden kom en sköterska in för att ta blodprov på Kevin.
Efter ett litet tag kommer läkaren in & berättar att hans blodvärden var förhöjda vilket tyder på att det kan vara en infektion i kroppen, så hon hade bokat en tid för ultraljud för att dubbelkolla så allt stod rätt till med blindtarmen.
Men en stund efter kommer sköterskan in och plåstrar om Kevin i armvecken med sådan bedömningssalva, där & då börjar jag bli stressad & få lite smått panik. Svärmor berättar då att de plåstrar honom för ifall det skulle vara blindtarmen så är det rätt akut & då måste han opereras direkt.
Va vänta vad sa du? Opereras?? Dom fick då ”lugna” mig lite och förklara att det betyder inte att det är något med blindtarmen utan de gör så för att vara beredda”
Beskedet : vi får tillslut gå till ultraljuds mottagningen & kliver in i dörrarna, jag kan erkänna att ja jag var rädd! Men fick såklart hålla det ifrån Kevin & peppa honom istället. Tillslut kommer doktorn in som skall göra ultraljudet & dom minutrarna därinne kan vart de längsta jag varit med om, säg någonting då? Ser det bra ut?
Doktorn säger sedan att ”jag letar efter blindtarmen nu & det är lite svårt att hitta den, MEN det är ett positivt tecken för hade den varit inflammerad så hade den varit svullen & mycket lättare att hitta.
Han kollar vidare & alla organ inne i magen såg ut som de skulle, vilken lättnad!
Går tillbaka till rummet & får träffa läkaren efter en stund som berättar om det som han på ultraljudet såg. Och allt såg bra ut, så läkaren tror att allt tyder på ett virus som sitter i kroppen och som kan påverka hans kraftiga smärtorZ
Vi fick äntligen skriva ut oss & jag HOPPAS verkligen att det var sista gången som han får de smärtorna i magen, för att se sitt barn lida av smärta gör så otroligt ont i mamma hjärtat, det vet dom flesta som läser detta.
Så alla tummarna nu på att det inte blir några fler sådana magsmärtor!
