Denna helgen har varit den värsta helgen på länge! I fredags morse på jobbet så kände jag en viss oro påvägen till jobbet, men det var inget mer med det, jobbar på som vanligt men sen vid 9.15 från ingenstans så börjar det snurra i huvudet på mig, jag känner hur jag är påväg att svimma, blir rädd & går på toaletten, mina pupiller är små & på en sekund så blir dom mega stora jag sätter mig på kontoret & skakar, hela kroppen börjar domna bort, jag är rädd, jag mår inte bra, jag ber min kollega Ida om hjälp, vi ringer då 1177 men det är kö, jag får svårare att andas & har hon i brösten, skakar ännu mer, sen släpper det, det tar ca 2 minuter så kommer det igen, jag blir ännu mer rädd, orolig, vad händer med min kropp, jag känner min kropp, men just där & då så kände jag inte igen min kropp.. jag är rädd att jag ska tuppa av, Ida får ringa ambulansen tillslut för jag får panik, jag tror nästan jag där & då skall dö, var så rädd..
ambulansen kommer & försöker lugna ner mig, dom tar blodsocker, blodtryck & kollar pulsen och allt ser bra ut, dom tar med mig till ambulansen för dom vill göra ett EKG och även det visade bra, dom kör in mig till östra där en läkare kommer in & gör även dom ett EKG, det såg också bra ut. Allt tydde på att jag fått en stress/ångestattack av något slag, detta har aldrig hänt mig tidigare. Jag blir hemskickad & vilar direkt när jag kommer hem, vaknar och skall hämta barnen & resten av kvällen ligger jag på soffan & i sängen.
Men på kvällen händer det igen, mina ben & armar börjar domna bort, jag får hjärtklappning & det börjar snurra, försöker att andas lugnt & försöker att somna, tillslut somnar jag.
Vaknade upp igår (lördag) och det kändes inte bra i kroppen, var jätte snurrig & kände mig förlamad i musklerna fast jag fortfarande kunde använda musklerna. Jag bestämde mig för att åka in, vad händer med min kropp? Väl inne på akuten så kollar dom blodtryck & EKG som ser bra ut, men trycket för huvudet gör fortfarande jätte ont. Doktorn kommer in & gör lite olika tester på mig (nervtester) för att se så allting ser bra ut i hjärnan, så inget är i kläm eller liknande. Doktorn beslutar att hon tror jag har spänningshuvudvärk & ger min värktabletter och vi får åka hem.
Väl hemma är jag super trött, lägger mig & vilar i två timmar, vaknar & känner mig lika slö, vi skall äta mat tillslut & jag kan inte svälja maten, det går inte äta & jag kan inte kontrollera min kropp, känner hur slöa musklerna i kroppen känns, känns som jag svävar på moln nästan.. går då direkt & lägger mig i sängen och vilar, vaknar upp & känner mig likadan, helt slut i kroppen.
Vaknar upp imorse och har inte likadan huvudvärk, men känns fortfarande jätte läskigt i kroppen, mina muskler känns så slöa & jag orkar ingenting.. vad händer? ?
Någon som varit med om något liknande?
Usch så otäckt! Förstår verkligen att du blev rädd, vem skulle inte bli det ?!
Spände du dig mycket under ”anfallen ”? Kan det vara så att du fått panikångest där du spänt dig så mycket att dina muskler är överansträngda? Eller har du haft det stressigt ett tag? Kan du ha fått utmattningssyndrom?
Jag tycker att du ska ringa vårdcentralen och be om hjälp omgående, dels för att se så din kropp mår bra- kan vara sköldkörteln eller annat som spökar också- och framförallt för att du själv ska bli lugnad. Hoppas verkligen att du får må bättre snart!
Panik ångest. Min syrra har haft det och hon har två barn. Levde enbart för barnen, städa, jobba m.m och hon vägrade ha egen tid, hon behövde inte det enligt sig själv! Men kroppen behöver det, man kan inte enbart leva och behaga andra men glömma sig själv. Tillslut säger kroppen ifrån som den nu gjort!! Hon fick börja med antidepressiva fluoxetin och på så vis kunna bli frisk igen. Sen när hon tagit dessa tabletter en period och känt sig starkare så slutade hon med tabletterna.
Usch det är verkligen hemskt att läsa men har mått precis lika på allt du skriver, att läsa det du upplever och känner är som att få en Flashback. Allt började för mig i somras när jag hittade våran granne/ jätte nära vän död. Kunde inte ens vars hemma på 14 dagar. Fick hjärtklappningar av att bara åka förbi uppe på vägen. Första natten vi skulle sova hemma fick jag en världens hjärtklappning och blev jätte yr, kastar över Isak till Emil i ren panik och sen vaknar jag helt hysterisk, skakande och helt borta i huvudet på golvet och Emil i telefonen med 1177 och även min pappa var påväg. Dom sa att det var panikångestattacker. Pappa fick bära mig till sängen sen sov jag 27 timmar (!!!!) och vaknade pch kände mig helt luddig i huvudet, och jätte full!
Jag har mycket ångest och får så där när det är som värst. Åkte också in akut första gången också. Är så himla läskigt och ön idag får jag för mig att jag håller på och då och blir ännnu mer stressad men börjar lära mig och har behov medicin att ta när det blir sådär. Man spener sig så mycket när man har ångest och får därför ont i musklerna och känner sig helt mat. Kramar och hoppas du snart mår bättre.
Be dom kontrollera koaguleringen i blodet och mr röngten.. även om du är ung så kan de vara varings tecken för proppar. Jag själv fick en stroke 2013 och då var jag 24år. Jag vart helt förlamad på ena sidan kroppen och kunde inte prata, Hoppas iaf att du får reda på vad det är som spökar. Styrke kramar
Det låter som en ”vägg”.
Jag fick samma symptom när jag fick diagnosen ”utbränd”
Jag fick typ samma saker som dig och det enda dom sa var att jag var utbränd och fick sömntabletter utskrivna, detta hände i april i år för mig och jag har aldrig varit så rädd som jag var/varit. Jag mår fortfarande dåligt till och från dock har jag faktist fått må bra i två hela veckor ändå länge och så länge har jag inte fått må bra sen i april men att söka hjälp på vårdcentralen eller akuten har inte gynnat mig så mycket då dom säger att man ska vila och det är inte så lätt när man har 3 barn att ta hand om men jag har börjat med yoga och försökt att släppa på många ”måsten” som egentligen är saker som kan vänta och det hjälper mig mycket men är fortfarande rädd/orolig att det ska vara nått annat än utbrändhet! Känns som att dom skulle behöva göra en djupare utredning för att verkligen va säkra på att det är det och inget annat.