Mamma till Kevin & Oliver!

Då har vi varit hemma nu i några timmar och hunnit landa lite.
Vi fick ju besked igår om att det skulle bli operation då armen var såpass skadad att de var tvungen att gå in i armen för att sätta in två stift som hjälper skelettet att läcka.
På barn så läcker allting tydligen mycket snabbare än vad det gör på oss vuxna vilket är skönt, så han kommer att ha sitt gips i ca 4-5 veckor.

I allafall, vi kom till sjukhuset 9.30 då vi hade en tid för operation, det drog ut lite på tiden pga förberedelser och annat, så vid 10.10 tiden så fick jag tillsammans med Kevin rulla in till operationssalen, där låg han på britsen och läkarna leta efter ett bra blodkärl, som såklart inte ville visa sig just för att de behövde ett. Tillslut fann det ett blodkärl och det var dags för Kevin att få sövas, vid 10.40 så somnade han och jag fick bege mig ut. Där och då när narkosläkaren lämnade mig så brast det, då rann allting över mig, att från igår kväll fram tills när jag lämnade operationssalen försöka hålla sig stark och inte bryta ihop inför Kevin märktes när jag väl lämnade operationssalen, tårarna bara sprutade och jag blev så ledsen för Kevin´s skull som får gå igenom detta. Men det var skönt, skönt att få ut med lite känslor.

Operationen skulle ta ca 45-60 minuter, jag skulle bara vänta tills de skulle ringa och få komma till uppvaket, klockan slog 12.00 men fortfarande ingen som hade ring, nu hade det gått 1.20 timmar och ni vet själva hur oron växer även ifall du vet att det är ingen fara. Blev tillslut insläppt av en sköterska in till uppvakets vänterum där jag fick fortsätta sitta och vänta på att få något besked.

Vid 12.10 så kommer det in en sköterska som meddelar att ”allting har gått bra, men det tog lite längre tid än vad de hade räknat med, men du behöver inte vara orolig”  vad skönt tänkte jag, snart får jag träffa min älskling. Men klockan fortsatte gå och där satt jag och bara väntade och väntade, tillslut vid 13.00 så kom det en sköterska som sa att jag kunde komma in till Kevin, äntligen!
Satt där vid hans sida i ca 40 minuter sen vaknade han upp och det första han säger ”är dom klara nu?” älsklingen, han ville direkt gå därifrån men vi fick vänta lite då han fortfarande var lite trött i kroppen, efter en liten stund fick vi äntligen åka hem, nygipsade och klara.

Nu skall han ha sitt gips i ca 4-5 veckor och efter det så skall vi på återbesök på sjukhuset där de ska ta av han gipset, därefter så blir det att träna upp armen i ca 1-2 månader och sen skall vi tillbaka igen för ett återbesök då han skall sövas ner på nytt för att ta ut de två stiften. Så det är en lång process men Kevin är en riktigt kämpe och kommer att klara detta galant.

Har du något barn som har brutit armen? Hur gick allt och hur var de första dagarna?
Tips mottages gärna om ni har några 🙂