Något jag länge undrat är om vi, jag och barnen är främlingar för vissa? För folk som vi faktiskt känner, folk som tillochmed är relaterade till oss, folk som borde höra av sig men inte gör detta, är vi främlingar för dessa?
Jag förstår om man inte alltid hörs av för jag är inte heller den som alltid hör av mig, men kom igen, till barnen? Barnen borde väl ändå för höra ifrån dessa folk som faktiskt känner oss.
Påsk i helgen, underbart, men är det så svårt att lyfta på luren och höra av sig? Önska glad påsk? Visa att man bryr sig..?
Tydligen så är det de..det värsta är att vi pratar inte bara om EN person utan vi pratar om flera, flera personer som jag helt ärligt anser borde höra av sig lite oftare, iallafall för barnens skull.
MEN oandra sidan så är jag jävligt glad över de som faktiskt har hört av sig, de som faktiskt visar att de bryr sig & de som tar sin tid att bry sig, tack för att ni iallafall finna & det är detta underbara människor jag skall lägga ner min energi på istället för att lägga ner min energi på dessa andra som bara skiter i oss.
Med detta säger jag godnatt & hoppas ni alla haft en helt underbar påsk! 🙂
