{vimedbarn’s sajter har legat nere de senaste dagarna så notera att detta inlägg är ifrån tisdags}
Åh det är så jobbigt på så många olika sätt, men Kevin är så otroligt mörkrädd & den sista tiden så har han dessutom blivit rädd för typ allting!
Han har alltid varit en väldigt tuff kille, vågat det mesta, gjort det mesta, men nu har rädslan tagit över och jag förstår inte hur den bara kom som ett brev på posten?
Ett tex nu i natt så kom han in till mig vid 12 tiden & jag bad honom hämta sitt täcke i sitt rum, men det vågade han inte utan bara grät, så jag gick och hämtade det (och då har han en stor lampa tänd inne på rummet) men nu mitt i natten, jag hade precis somnat och så kommer det världens hagelskur och ja ni alla vet väl säkert hur det låter emot plåt vid fönstret.
Kevin skriker då av rädsla (som jag vaknar till) hoppar upp i min famn och gråter hysteriskt. (Ja jag förstår att han blev rädd av det men…) så förklarar jag för honom att ”det bara regnar ute det är ingen fara och att mamma är här” men han fortsätter att gråta hysteriskt, tillslut slutar han men han helt ärligt ligger på mig och gömmer sig under mig samt under täcket & MINSTA lilla rörelse jag tog så började han gråta och skrika ”jag vill vara med dig mamma” tillslut så slutade det, men han fortsätter, fortsätter att gråta & får panik.
Jag vet ju inte riktigt vad mer jag kan göra, jag har ju förklarat för honom att det inte är någon fara, jag kramar honom och jag är med honom men det hjälper inte. Och sen blir han rädd för dörren (sovrumsdörren som står öppen lite)
Han tror liksom att någon skall komma och ta honom, då han själv säger det ”det kommer någon mamma, jag blir rädd..” Detta händer även på dagarna när han tex hör grannen gå ovanför, eller om det blåser ute och knakar i något ja alla små ljud så blir han rädd… 🙁
Så även på dagtid så kan han inte lämna mig utan måste vara exakt där jag är, det är fåååå gånger som han går in på sitt rum och leker själv eller gör något annat. Och i hela våran stor soffa så måste han alltid sitta en centimeter ifrån mig.. Ja det är så mycket & jag undrar hur det kommer sig att han är så rädd? 🙁
Det är ju liksom inte så att något av sånna här saker har hänt så förstår inte riktigt varför han tror att det ska hända.
Som att alla skall ur bilen och handla då kan han ställa frågan ”mamma får jag följa med, mamma jag vill med!” Men det är väl klart, jag lämnar väl för tusan inte dig i bilen!
Där är ett exempel, han tror att jag skall lämna han i bilen själv & det har jag aldrig gjort och skulle aldrig göra, så varför tror han ens det?
Nej fy usch det är jätte jobbigt för vet inte riktigt vad man ska göra, hur man ska bete sig eller hur man skall förklara… 🙁
Hoppas det bara är någon liten period nu när det är flera mörka timmar på dygnet än ljusa, kan ju vara det som spökar till det för honom.
Har du eller har du haft samma problem eller liknande så är jag tacksam över att få veta hur det gick för er och vad ni gjorde för att det skulle bli bättre!
